Grottmålning och Epa-bygge

Nu händer det saker i Mosta Garage. Eftersom Arvid till slut bestämt sig för hur hans A-traktor skulle se ut så var det bara att sätta igång med att röja plats i verkstan så att det skulle bli svängrum nog för en ivrig tonåring som till slut kommit på att det här med bilar och motorer och då med gamla hotrods som förebild är skojigare än fotboll och innebandy som han tidigare provat på. Och detta faktiskt nästan helt utan påverkan från mig utan det har växt fram av  sig självt, precis som det ska. Jag tror nämligen inte på att man ska försöka styra in barn på det man själv gillar utan dom ska själva få bestämma vad dom vill pyssla med. Visst tycker jag att det är fantastiskt kul att han anammat samma "tro" som jag då jag alltid trott att han skulle bli idrottsman eller nåt. Riktigt kul!  Jodå, sagt och gjort. Här skulle röjas. Bland annat skulle en gammal hylla rivas för att bli ved. Vi hade skymtat en väggmålning bakom den och när hyllan väl kom bort så kunde man se konstverket i sin helhet. En äkta 70-tals grottmålning a´la "Raggarbrandt". Joråsatt, med kompressor och zoomisar och allt. Lite skoj är det att jag vet vem som gjort målningen samt att jag vet vilken bil det var som han avbildade i sin egen version. Jag minns till och med den lucia-morgon 1974 när jag som överkycklig 14-åring fick åka med i denna röda och vita -58 Chevrolet Biscayne till skolan där alla elever stod som förstenade när han med van hand ställde upp 58:an på bredställ sista biten innan han stannade med ett tjut från låsta hjul. Allt detta på torr asfalt. Sånt imponerar på en tonåring som fått Armorall som bröstmjölksersättning, motorolja till cornflakesen samt älskade ljudet från V-8:an när drickabilen kom. Lite ljug men drickabilen var sant då denna Volvo Snabbe med 3,6 liters V8 lät himmelskt i mina öron. Man var väl "skadad" redan då! Nu är väl väggmålningen lite övrdriven då den varken hade kompressor eller zoomisar i verkligheten. Den hade inte ens V8. Mellan rambenen tronade i stället en sk. hyvelbänk dvs. en rak sexa och efter den en tre-växlad låda med rattspak. Hur odramatiskt som helst. Det skojiga med målningen tycker jag är att den väckte ett minne till liv som nästan somnat in men som nu gjort att jag minns den dagen för snart 40 år sedan som den var igår. Hur som helst så fick Arvid utrymme nog att kunna börja med sin Epa eller stepsidepickis som det egentligen ska bli. Full av energi har han redan efter några dagars arbete redan slitit ut en vinkelslip och en himla massa kapskivor vilket man får se som ett gott tecken. Själv försöker jag att stötta så gott det går med glada tillrop, ny vinkelslip som Yvonne, min fru fick hasta iväg till Biltema efter i en hast samt mera kapskivor. Det känns som min förbannade skyldighet för att uttrycka sig krasst. 
Nej, nog svamlat för den här gången för nu ska jag kolla vem som har bästa priset på kapskivor och sen i säng.      
   Ha det bra så hörs vi igen!      Uffe