onsdag 22 maj 2013

tisdag 21 februari 2012

Att se framåt

Hallå! Uffe här. Lång tajm no siin, som tysken sa. Jorå, nog var det ett tag sen jag skrev nåt men nu är det dags. Det har väl inte hänt så jättemycket i garaget sen sist men lite svarvning av blindlager plus lite annat smått o gott har väl hänt men däremot har det väl hänt mer med Arvids "Epa-bygge"- 745:a. Taket har kortats, dörrar svetsats igen och flakets översida har täckts med plåt på ett sätt som tar epabyggandet till the "next level". Jodå det ska inte se ut som alla andra utan ska sticka ut lite lagom enligt byggaren själv som är fast besluten att bli en duktig custom-byggare en vacker dag. Förutsättningarna finns för en mer målinriktad kustomfreak får man nog leta efter. Riktigt kul, tycker jag.
Till nåt mindre kul måste jag nämna ett par tragiska händelser. För en tid sedan gick min kära svärfar bort. Efter en tids sjukdom till viss del beroende på en tidigare operation och till sist en infarkt så tog hans tid på jorden slut. Djupt sörjd och saknad av oss alla och då särskilt av Yvonne som var hans lilla tös i alla år. Även Arvid känner nåt speciellt då Morfars yrke var smed vilket han tycker är häftigt. Han har förresten fått ärva en massa verktyg efter Morfar och dom är han så rädd om så ojojoj. Jag tror att detta har blivit lite av en sporre för Arvid att göra ifrån sig så bra som möjligt i garaget. Ett sätt att se framåt med andra ord. Även jag känner av detta måste jag erkänna. Jag som kom in i ett senare skede i denna familj då jag träffade Yvonne 2002 då Svärfar hade slutat sitt yrkesveksamma liv och levde som pensionär med sin fru och fördrev tiden med bi-odling och trädgårdspyssel. Stunderna hos dom i torpet där dom bodde med fika och prat om hans tidgare yrke mm är oförglömliga. Han var förresten den sista smeden i Sverige som hade svets-licens för koppar. Jo, ni läste rätt. Inte lödning utan svetsning av koppar. Coolt! Visste inte ens att det gick. Han berättade även annat bl.a  om saker han smitt t.ex lyktor till kyrkor, delar till landsvägsbroar samt grundförstärkningar till Stockholms tunnelbana mm. Ja, listan kan nog göras hur lång som helst för han berättade mycket och jag trivdes för att höra någon berätta som han gjorde om sånt som han kunde och var intresserad av är något av det bästa jag vet. Känner att jag saknar dom stunderna ibland. 
En annan tragisk händelse tidigare i höstas var att vår egen Hotrod-guru, föregångare, inspirationsgestalt och vän Staffan Runhag gick bort vid en allt för tidig ålder. Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst om honom, tror jag. Han var ju nästan "magisk" i våra ögon när vi var tonåringar denne långhårige gestallt som såg allt annat ut än en hot-rodder. Men det var han. Oj vilka bilar han hade. Var ju nästa värre än dom man såg i HotRodMagazine och Popular Hotrodding. Med andra ord , hans -36:a var utan tvekan det häftigaste som fanns i vårt land. Att det var så visste man för han vann allt på alla utställningar han var på. Även hans yrke som teckningslärare och konstnär inspirerade många till både tecknande och bilbyggande. Hur som helst så känner jag och många med mig en ära i att ha fått träffa och lärt känna denna ikon som varit en inspirationskälla för hela vårt lands Hotrod-kultur.
Ps. Jag glömmer aldrig hur stolt jag var när Staffan första gången böjde sig över ena bakskärmen på min -70 Chevelle och textade "LillyTown" på bakrutan med silverpenna vilket han bara gjorde på bilar som han tyckte såg "rätt" ut. Då visste man att man lyckats för om nån visste hur det skulle se ut så var det han. Ds. Hoppas han har det bra i "HotRodHeaven".
Det kanske låter konstigt men allt det här tillsammans får mig faktiskt att börja se frammåt och med lite vårsol och värme så ska vi nog skapa underverk i verkstan för vi har ju trots allt ett kulturarv att förvalta. Simma lugnt!   Uffe

söndag 2 oktober 2011

Höst

Jorå, nog är det höst. Bönderna har slutat med sina bestyr och kvar är bara leran på vägarna efter deras framfart. Inte kul att åka i men det försvinner väl får man hoppas. Löven börjar få en annan färg och luften känns lite svalare. Jodå, nog är det höst alltid. Nu låter jag kanske lite negativ innför den kallare årstiden men så är det faktiskt inte. Ska sanningen fram så längtar jag faktiskt lite efter lite kyla och snö även om jag bara vill ha mycket lite snö! Lite lagom bara så att det blir lite ljust. Nåt jag längtar mest efter med vintern är att få krypa in i garaget igen och fortsätta med räserbilen samt även kunna vara till hjälp för Arvid som bygger A-traktor. Jodå, det ska bli riktigt skönt att få tillbringa lite tid i garaget. Hoppas bara att det inte blir lika intensivt med kyla och snö som förra vintern men det får man väl ta i så fall. Det har i alla fall varit en händelserik sommar med rustning av garage, rustning av bostadshuset som för övrigt går mycket bra med övervåningen så gott som klar och badrumsbygge på gång med tillhörande tvättstuga på nedervåningen samt inte att förglömma den stora festen. Nu har vi väl inte direkt nött ut Cadillacen i sommar och inte husvagnen heller för den delen men det får vi väl ta igen nästa sommar. Ska sanningen fram så har vi bara varit ute med vagnen en helg tidigt i sommras då vi besökte Kjula och Blacksmith Nat´s med "dragracing as it used to be". Lite mera camping kunde väl ha varit skoj men man kan ju inte få allt. Som sagt, vi får ta igen det nästa sommar. Nog svamlat för den här gången.
                           Ha det bra och simma lugnt så hörs vi igen.   Uffe 

lördag 20 augusti 2011

Min Chevelle

Börjar man bli gammal eller? Kom plötsligt att tänka på en av mina gamla bilar, nämligen Chevellen som jag "räddade" från raggen. Den var bara 12 år gammal och hade bara gått 8000 mil men ändå i mina ögon förstörd och bara måste återställas till orginalskick. Nu är ju inte jag nå´n originalgubbe som måste ha allt som fabriken byggt det men i det här fallet handlade det om en -70 Chevelle SS d.v.s den absolut häftigaste muskelbilen som lämnat tillverkningsbanden i Amerika, åtminstone som jag ser det. Hur såg då denna bil ut som jag körde hem i aprill 1982 med hjärtat i halsgropen? Jodå, den såg väl ut som dom skulle göra i mitten på 70-talet  i Kalifornien där denna vagn blev masserad med enorma skärmbreddare gjorda av 1/2" rundjärn klädda med 1/8" stålplåt sammansvetsade med gas hej-vilt med enorma värmekrympningar som följd. Detta botade man med kilovis av spackel mm. Som om detta inte var nog så byggde man en enorm akterlåda på skuffluckan. Jag tror att det skulle föreställa en spoiler! Denna plastlåda lämnades kvar hos säljaren då jag inte visste vad jag skulle ha den till. Hur som helst så hade aktern hissats med hjälp av dom luftstötdämpare som satt på från fabrik så att breda hjul kunde monteras utan att dom tog i skärmarna. Fyndigt men dumt då bakvagnen blev i det närmaste stum. Jag lovar att det var spännande att testa toppfarten! Den gick förresten exakt så fort som instruktionsboken uppgav, 230 km/h med 3.55 i bakaxeln. Inte illa för en bil som vägde nästan 2 ton. Jodå, allt detta hade dom krönt med en tidsriktig "bajsbrun"metallic med en båge i guld som började vid ena framhjulet och fortsatte bakåt, över taket och ner till det andra framhjulet. Tillräckligt fränt för att hamna på en bild i Popular Hot Rodding 1975. I detta skick kördes bilen första sommaren och redan vid första turen funderade jag på vad jag köpt. Att en SS454 LS6 gick som bara fan, det visste jag men att en SS 396 gick så här bra det hade jag ingen aning om. Kul! Följande vinter gick åt till att lyfta av karossen och snygga till chassiet samt lackera undersidan av golvet. Även motorn fick en uppsnyggning både på ut och insidan med lite portning mm. Allt detta med hjälp av "bibeln" ( How to hotrod big block chevys) som luslästes från pärm till pärm. Denna bok har jag fortfarande nytta av då det mesta som står i den fortfarande är aktuellt när man vill skrämma ur några hundra hästar tll ur en bigblock-cheva. Även en vassare kamaxel monterades i form av en Crane LS 6 kopia. Så kördes bilen med uppfräschat chassie men orört yttre den följande sommeren. Den följande hösten och vintern ägnades åt att återställa karossen med nya egenhändigt formade hjulhuskanter med rätta formen utan bräddare. Tyvärr räckte inte ekonomin till nya hela bakskärmar vilket hade varit bättre med tanke på att de gamla var buliga ända upp på takstolparna men resultatet såg lika bra ut även om det skulle känts bättre utan en massa spackel men vad gör man. Nog om detta. Till sist var det alltså dags för lack. Nämnas bör också att jag gjorde allt underarbete själv vilket förde med sig att jag måste varit en pina för alla som jag tjatade nästan ihjäl med mina frågor om hur man skulle göra för det skulle ju inte se ut som nå´n djävla garagelack heller. När allt var slipat och grundat och slipat hundra gånger igen så var det dags för lack. Först lackades dom svarta fälten på huv och bagagelucka av mig hemma i garaget(lagår´n) sedan kördes bilen iväg till ett för ändamålet hyrt lastbilsgarage där en kompis tog hand om sprutan och lade den Porscheröda färgen: Indish rot. Han lade även på klarlack över alltihop vilket suddade ut kanterna på strpisen så att det blev helt slätt. Även innredningen fick en uppsnyggning i form av fägbyte från grön till svart som nästan var standard på röda bilar. Att jag valde en Porschefärg istället för Chevrolets egna röda beror absolut inte på att jag sympatiserar med fläktfolket utan på att jag tyckte nyansen var snygg, lite klarare samt ljusare än originalet. Även nya hjul införskaffades i form av Cragarfälgar med passande däck där texten vändes innåt. Det skulle ju vara "cleant"! Så här kördes bilen några år med undantag av ett tillfälligt motorbyte till en egenhändigt ihopsnickrad 427" L88 där effekten kom från 4000 rpm och uppåt med en extra kick vid ca:7000 rpm. Sedan skulle man hinna med och växla vid 8500 rpm vilket ofta resulterade i att varvräknaren slog i botten på 10000 då även fördelaren inte ville vara med längre. En fruktansvärt kul motor som tålde hur mycket stryk som helst men som tyvärr drog alldeles för mycket bränsle. Med en förbrukning på som lägst 2.6 l/mil vid extremt mjuk landsvägskörning till 10 liter milen vid "blandad" körning så åkte motorn ur och såldes till förmån för originalmotorn som renoverats i botten med nya lager, kamdrivning mm och så kördes bilen den sista sommaren innan den såldes till förmån för ett annat projekt som jag ska berätta om en annan gång. Hur som helst så är det här den enda bil som jag ångrar att jag sålt, min egen 1970 Cevrolet Chevelle Malibu SS 396 !       Vi hörs igen. Uffe 

söndag 14 augusti 2011

Solsken och gamla pumpar

Tjaba!
Söndag morgon, solen skiner och fåglarna kvittrar. Kan det bli bättre? Visst är det nå´t speciellt med just svenska sommarmorgnar? Jag tror att det inte spelar nå´n roll hur många sommrar man upplevt eller hur många morgnar man upplevt med vackert väder i soligare länder eller över huvud taget soliga morgnar så infinner sig känslan varje gång man vaknar och solen står högt på himmelen trots tidiga timmen. Vad händer i dag då? Jo, idag blir det ett ,kanske två lass till återvinningen i Enköping. Vi skulle ju förståss ha räknat lassen men det har vi missat. Efter en snabb huvudräkning borde det här bli lass nummer 112 eller så!!!?... Oj, inte undra på att vi är sedda som stamgäster med VIP status. Hur som helst så minskar det på sopor och vi börjar väl se ett slut på berget av skräp och skrot. Förutom det sista från bostadshuset så är det i stort sett bara den del av verksta´n som vi kallar för "Macken"kvar. dom gamla personalutrymmena som är tillbyggda och har formen av en 50-60-tals bensinstation. Det tyckte i alla fall vi redan från början så det fick heta "Macken" från första stund. Detta har i sin tur medfört att ett par gamla bensinpumpar införskaffats, nämligen två stycken "Star 97" från Ljungmans Sweden. Årsmodellen på dessa är 1960-63 så de är tidsmässigt riktiga. Dessa ska efter lite uppfräschning pryda framsidan av macken som förresten är tänkt att innehålla pannrum samt även Yvonnes för tillfället husvilla butik; Plupps Kryp Inn. Hur går det med husrenoveringen då? Jodå, det går riktigt bra för nu är det bara dagar kvar till dom flyttar inn. Övervåningen med sina två rum och kök är i det närmaste klara med slipade golv och allt. Det som är kvar är hallen men den måste man ju inte bo i till att börja med. I övrigt återstår nedervåningen med två sovrum, "allrum" samt badrum som nu står överst på listan och fortsätter dom i samma anda som tidigare så blir nog det ett mycket fint utrymme det också. Det är tänkt att inflyttningen ska ske innan skolorna början och känner jag dom rätt så blir det så. Hur som helst så blir det ett jäkla fint hus. Efter vår första lilla tripp till återvinningen så ska jag och Danne hjälpas åt med att koppla in vatten och avlopp till köket sedan är detta klart för inflyttning. Sedan är det dags för nästa soplass. Ja, inte har vi några fritidsproblem i alla fall. Men som man bäddar får man ligga dvs. vi har ju själva valt detta och ska sanningen fram så är det ganska kul.          Simma lugnt så hörs vi igen!         Uffe

fredag 5 augusti 2011

Från klarhet till klarhet och ett himla kalas

Som rubriken antyder så börjar saker och ting falla på plats. För att börja högst upp(?!!!) så har Ninni och Dannes renovering av huset gått mycket bra. Jag vet inte om dom håller sin tidsplan men dom har gjort ett hästjobb med övervåningen där snart endast hallen återstår att rusta. Rusta förresten är väl en underdrift, nybyggnation passar väl bättre då dom reglat, isolerat och gipsat dom två rummen samt spikat panel i köket där även ett nytt tak tillverkats. Det gamla var för vindt o snett o fult för att kunna räddas medan de i dom andra rummen var helt ok när den uppspända pappen avlägsnats och vips så framträdde ett ett skitfränt tak i pärlspont från 1905. Coolt. Bara att spackla och måla. Snacka om återvinning. Vi kunde väl aldrig drömma om att det skulle bli så fint i den gamla kåken när vi köpte den för ett år sedan. Riktigt kul skulle jag vilja säga. Hur går det i garaget då? Jodå, riktigt bra kan man säga där Arvid har jobbat på med sin Duezilla samt även fått en hjälpreda i form av Ninni o Dannes yngsta, Hampus. Han är bara 10 år men kör vinkelslip som en hel karl. (Hörru Hampe, du har väl inte talat om för mamma att det inte är en leksaks-maskin du kör med?) Han har slipat spackel och färg så gnistorna far. Nästan hela karossen samt skärmar och front har han slipat plåtrent. Phu! Vilket slit då tidigare ägare måste ha varit helsponsade så spackel. Oj,Oj,Oj ! Men nu är det borta. Arvid själv har börjat med ramen där han lagat en del samt även påbörjat lite modifieringar. Just nu sitter han hemma på kammaren och vrider och vänder på blanka grejor som han köpt. Han har nämligen fått hem sina första blankgrejor nå´nsin så han är helt salig. ( Vad har jag gjort med honom, han är ju nästan värre än mig.) Blankgrejorna består av kromade spinners till fälgarna, Ford 39 teardrops, dvs. droppformade bakljus som från början satt på Fordar 38 och 39 som blivit väldigt populära bland hotrodbyggare världen över. Nu ska dom även pryda en A-traktor från Örsundsbro. Coolt, har aldrig sett nå`ra på en "Epa" förut. Lite smolk i bägaren var att dom dummy spotlights som han beställt hade tagit slut men dom kommer i höst. Den som väntar på nå`t gott ...............! Har inte sett så`na heller på en dylik vagn tidigare. Blir nog fränt tror jag. Appropå fränt så har han anammat hela custom (förlåt, Kustom!) och hotrod-"religjonen" med hull och hår så han beställde faktiskt även ett schrunken head ! Dvs. en förkrympt skalle i gummi (hoppas jag!) som ska "pryda" sin plats hängande från bakaxeln med en liten skylt som säger: "aunt Hilda"  eller nå`t. Man måste blanda in lite humor i bilbyggeriet också även om vissa tycker att det är lite väl sjukt men det höjer ju bara effekten på det hela. Vad har jag själv gjort då? Jo, jag har rustat upp den mindre delen av garaget. Där har jag lagat väggar, målat väggar och fönster samt lagat det trasiga betong-golvet med ett speciellt lagningsbruk som funkade kanonbra. I stället för att måla eller på annat sätt ytbehandla golvet så valde jag ett Bergo, plastgolv som var otroligt enkelt att lägga. Det består av bitar på 30 x 30 cm som man snäpper ihop. Plättlätt. Och snyggt är det också. Och inte vart det fulare av att man lade till dom blåa flexbitarna heller som gör att det kan röra sig när temperaturen ändrar sig t.ex när man vintertid öppnar porten eller så. Kronan på verket i denna del av garaget blev utan tvekan den fest som min kära hustru tillsammans med dottern Ninni planerat delvis i smyg för mig samt till viss del på grund av att jag fyllde 50 för ett år sedan men smet undan den gången utan kalas men med planer på fest längre fram. Så var det tänkt. Det visste dom så det var bara att planera på. Till att börja med så visste jag bara vilken dag det skulle ske, inte vilka som skulle komma eller vilken mat eller ev. underhållning. Nej,  jag visste bara vilken dag garaget måste vara klart. Ja, det var bara att sätta igång. Inte målfoto men nästan. Dagarna före stora kalaset gjordes det sista på golvet samt målningen av fönstren. Phu, jag hann!
Och festen då? Oj! Den var skoj med väldigt god mat och hemgjorda princess-tårtor och allt. Det var väldigt välordnat och fint alltihop så det är bara att buga sig och tacka så mycket för allt! Jag måste även sist men inte minst tacka alla som kom och uppvaktade mig samt deltog och gjorde festen till nå`t jag aldrig ska glömma. Tack för allt! Det var allt för den här gången, nu ska sätta mig ner och fundera på om jag inte ska ta sånglektioner innan jag provar kareoke igen. 
                                                       Vi hörs!  Uffe 
   

söndag 17 juli 2011

Hus o sånt !

Hur går det i verksta´n då? Jodå det knallar sakta frammåt skulle man kunna säga. I bostadshuset fortgår renoveringen som planerat med isolering och gipsning i rasanda fart. Köket och ett rum är så gott som färdigt med bara en del målningsjobb kvar. En fjärdedel av taket är omlagt och ett andra rum är påbörjat. Ja, dom ligger inte på latsidan direkt skulle man kunna säga. Ibland undrar man var dom får energin ifrån. Det känns i alla fall väldigt bra tycker jag samtidigt som det blir så j--la fint. Man kan inte tro att det är samma hus längre när man kommer inn i domfärdiga rummen. I verkstadsdelen fortsätter Arvid med sitt Epa-bygge samtidigt som han pillar lite på Cheva-karossen med nånting drömmande i blicken. Jag tror att han gärna skulle hoppa över "epa-perioden" och ge sig direkt på ett hot rod-bygge men det är ju ett tag kvar till 18-årsdagen så det blir att bita i det sura äpplet och åka 30 några år först. Surt men sant. I övrigt så ska den lilla delen av verkstan rustas färdigt nu på semestern med lagning av spruckna väggar igenläggning av fönster och en dörr samt målning av väggar mm. Ingen semester direkt men väldigt kul. Innan sommaren är slut ska även värmepannan monteras och startas upp med allt vad det innebär med rördragning, eldragning samt byggandet av pannrum. Det ska bli rätt intressant att bygga ett nytt värmesystem från scratch. Har försökt att lära mig det viktigaste men jag måste nog plugga mera i ämnet känns det som. Ska försöka att "bygga inn" möjligheter att lägga till energisparande komponenter som solfångare, berg el. jordväme mm.mm. Vi får se vad det blir men möjligheten ska i alla fall finnas att "docka" på så´na saker i framtiden. Nu är även badrumsbygget i vårt hus i sin slutfas efter ett år eller så, så nu kan jag snart koncentrera mig på verkstaden på allvar. Känns akönt! Även centraldamsugaren som jag lovade min kära hustru för sådär en fyra år sedan blev monterad här om dagen. I bland överträffar man sig själv! (he! he!)
Nä, nog svamlat för idag. Nu är det nog dags att hoppa i lopplådan för min del då det är en ny spännande dag i morgon.  Sov gott och simma lugnt så hörs vi igen!     Uffe