Hello! Bloggers.
Här har det hänt saker ska jag säga. Datorn som jag och i viss mån Yvonne använder har varit helt "puckad" sista tiden, d.v.s den har startat helt normalt men precis när den ska starta mindows så har den slocknat fullständigt och stängt av sig helt. Jag och alla andra som tycker att vi är normalbegåvade när det gäller datorer har i princip dömt ut datorn fullständigt med trösten i att det går att formatera hård-disken och installera om allt från början med windiws och allt. Usch så jobbigt, måste ju köpa ny programvara också. Idag får man ju ingen cd med mjukvara på köpet när man handlar ny dator som man fick förr i tiden. Jodå, tiden gick och ingen datamaskin. När det blev dags den obligatoriska "göra räkningar dagen" så fick vi låna data-maskin av ena dottern i huset. Bra! Då var det fixat men fortfarande ingen dator att blogga och maila och sånt på. Vad göra? Till saken hör också att min kära hustru inte "fattar ett dugg om datorer" enligt henne själv så hon var ju inte till nån hjälp trodde jag men och då menar jag M E N ! en dag när jag kom hem från jobbet så säger hon : Nu funkar den. Jag säger, Jaha vad är det som funkar? Ja, datorn förstås säger hon. Nu kan man blogga och så igen säger hon som om ingenting har hänt. Det visade sig att hon som "inte kunde nånting" om datorer hade både lyckats starta windows och gjort en systemåterställning med tillhörande dikrensning och defragmentering med resultatet att datorn blev som ny. Allt detta när jag nästan tagit beslutet att skaffa en ny maskin. Nästa gång Yvonne säger att hon inte kan nåt om nåt så kommer jag inte att tro henne utan bara vänta ett tag så slår hon mig på fingrarna igen. Fantastisk fru jag har va? Hon kan saker som ingen tror. Det är bara att buga sig! Jag är riktigt spänd på på att se hur hon kommer att hantera räserbilen den dan den blir klar, förmodligen med bravur då hon hårdtränar på starter varje gång hon är ute och glider med Cadillacen och "råkar" hamna bredvid nån ungdom med japansk sportbil vid nåt rödljus eller så. Det har hänt ett flertal gånger och hittills har hon inte blivit frånåkt. Dom brukar se helt skräckslagna ut när 3 ton gammal 60-tals lyxjänk försvinner med ett avgrundsvrål med en kvinna bakom ratten som skulle kunna vara deras farmor trots att dom gasar så mycket dom kan så att det skriker och tjuter och tjoffar och pyser om deras flerahundrafemtiohästars risbrännare samtidigt som dom rycker och sliter i sina växelspakar så att det står härligan till. Men inget hjälper. "Tanten" kör ifrån dom ändå. Coolt, tycker jag. Både att hon gillar att gasa samt det faktum att de 45 år gamla hästarna, 340 till antalet i samarbete med ett sjuhelsikes vrid gör det möjligt att piska dessa "fast & furius"-raketer med ibland hästlängder. Det är Cooolt! Lite synd är att många yngre inte fattar att dom här gamla bilarna faktiskt är riktiga fartmonster så länge det går rakt fram. Synd att dom ska få reda på´t den hårda vägen men det får dom väl stå ut med ! Ha Ha!
Hur har det gått med våra projekt då? Jodå, lite har det väl hänt. Inte så mycket med räserbilen men däremot så har Arvid rivit ner sin Duett som förresten har fått namnet "Duezilla" efter ZZ-tops Cadillac som döptes till "Cadzilla" med tanke på att han har bestämt inriktningen på bygget. Det bara ska bli en custom, förlåt jag menar en Kustom! Här har det skissats och funderats och skissats igen, hundratals gånger. Och inte blev det bättre av att vi tillbringade påsken i Jönköping och Elmia där den stora årliga bilutställningen hölls. Mera fundera och skissa och skissa. Oj vad coolt. På Elmia fick han ju träffa John dÁgostino från Californien som jag var lite bekant med se´n tidigare vilket resulterade i en pratstund för mig och en autograf för Arvid. Gissa om han är stolt över den. Jodåsåatt! Här ska byggas custom-pckis eller vad det nu blir. Hur som helst så är det väldigt kul att han anammat motorhobbyn på samma sätt som mig. Fan, han har ju till och med samma smak som jag! Fränt! I övrigt så har det vä inte hänt så mycket förutom att jag "vår-rustat" Cadillacen samt att Yvonne har varit till bilprovningen med den, och hur tror ni det gick då? Jo, det var ju hon som åkte dit så det gick ju bra. Med tidsenlig 60-tals klänning och gott humör lyckades hon styra skeppet rätt igenom utan anmärkning. Fantastiskt! Bara att buga sig igen! Nu får det räcka för den här gången. Måste ju hinna uppleva lite igen så att jag har nå´t att skriva om nästa gång. Simma lugnt ! Uffe
Här har det hänt saker ska jag säga. Datorn som jag och i viss mån Yvonne använder har varit helt "puckad" sista tiden, d.v.s den har startat helt normalt men precis när den ska starta mindows så har den slocknat fullständigt och stängt av sig helt. Jag och alla andra som tycker att vi är normalbegåvade när det gäller datorer har i princip dömt ut datorn fullständigt med trösten i att det går att formatera hård-disken och installera om allt från början med windiws och allt. Usch så jobbigt, måste ju köpa ny programvara också. Idag får man ju ingen cd med mjukvara på köpet när man handlar ny dator som man fick förr i tiden. Jodå, tiden gick och ingen datamaskin. När det blev dags den obligatoriska "göra räkningar dagen" så fick vi låna data-maskin av ena dottern i huset. Bra! Då var det fixat men fortfarande ingen dator att blogga och maila och sånt på. Vad göra? Till saken hör också att min kära hustru inte "fattar ett dugg om datorer" enligt henne själv så hon var ju inte till nån hjälp trodde jag men och då menar jag M E N ! en dag när jag kom hem från jobbet så säger hon : Nu funkar den. Jag säger, Jaha vad är det som funkar? Ja, datorn förstås säger hon. Nu kan man blogga och så igen säger hon som om ingenting har hänt. Det visade sig att hon som "inte kunde nånting" om datorer hade både lyckats starta windows och gjort en systemåterställning med tillhörande dikrensning och defragmentering med resultatet att datorn blev som ny. Allt detta när jag nästan tagit beslutet att skaffa en ny maskin. Nästa gång Yvonne säger att hon inte kan nåt om nåt så kommer jag inte att tro henne utan bara vänta ett tag så slår hon mig på fingrarna igen. Fantastisk fru jag har va? Hon kan saker som ingen tror. Det är bara att buga sig! Jag är riktigt spänd på på att se hur hon kommer att hantera räserbilen den dan den blir klar, förmodligen med bravur då hon hårdtränar på starter varje gång hon är ute och glider med Cadillacen och "råkar" hamna bredvid nån ungdom med japansk sportbil vid nåt rödljus eller så. Det har hänt ett flertal gånger och hittills har hon inte blivit frånåkt. Dom brukar se helt skräckslagna ut när 3 ton gammal 60-tals lyxjänk försvinner med ett avgrundsvrål med en kvinna bakom ratten som skulle kunna vara deras farmor trots att dom gasar så mycket dom kan så att det skriker och tjuter och tjoffar och pyser om deras flerahundrafemtiohästars risbrännare samtidigt som dom rycker och sliter i sina växelspakar så att det står härligan till. Men inget hjälper. "Tanten" kör ifrån dom ändå. Coolt, tycker jag. Både att hon gillar att gasa samt det faktum att de 45 år gamla hästarna, 340 till antalet i samarbete med ett sjuhelsikes vrid gör det möjligt att piska dessa "fast & furius"-raketer med ibland hästlängder. Det är Cooolt! Lite synd är att många yngre inte fattar att dom här gamla bilarna faktiskt är riktiga fartmonster så länge det går rakt fram. Synd att dom ska få reda på´t den hårda vägen men det får dom väl stå ut med ! Ha Ha!
Hur har det gått med våra projekt då? Jodå, lite har det väl hänt. Inte så mycket med räserbilen men däremot så har Arvid rivit ner sin Duett som förresten har fått namnet "Duezilla" efter ZZ-tops Cadillac som döptes till "Cadzilla" med tanke på att han har bestämt inriktningen på bygget. Det bara ska bli en custom, förlåt jag menar en Kustom! Här har det skissats och funderats och skissats igen, hundratals gånger. Och inte blev det bättre av att vi tillbringade påsken i Jönköping och Elmia där den stora årliga bilutställningen hölls. Mera fundera och skissa och skissa. Oj vad coolt. På Elmia fick han ju träffa John dÁgostino från Californien som jag var lite bekant med se´n tidigare vilket resulterade i en pratstund för mig och en autograf för Arvid. Gissa om han är stolt över den. Jodåsåatt! Här ska byggas custom-pckis eller vad det nu blir. Hur som helst så är det väldigt kul att han anammat motorhobbyn på samma sätt som mig. Fan, han har ju till och med samma smak som jag! Fränt! I övrigt så har det vä inte hänt så mycket förutom att jag "vår-rustat" Cadillacen samt att Yvonne har varit till bilprovningen med den, och hur tror ni det gick då? Jo, det var ju hon som åkte dit så det gick ju bra. Med tidsenlig 60-tals klänning och gott humör lyckades hon styra skeppet rätt igenom utan anmärkning. Fantastiskt! Bara att buga sig igen! Nu får det räcka för den här gången. Måste ju hinna uppleva lite igen så att jag har nå´t att skriva om nästa gång. Simma lugnt ! Uffe
