Min Chevelle

Börjar man bli gammal eller? Kom plötsligt att tänka på en av mina gamla bilar, nämligen Chevellen som jag "räddade" från raggen. Den var bara 12 år gammal och hade bara gått 8000 mil men ändå i mina ögon förstörd och bara måste återställas till orginalskick. Nu är ju inte jag nå´n originalgubbe som måste ha allt som fabriken byggt det men i det här fallet handlade det om en -70 Chevelle SS d.v.s den absolut häftigaste muskelbilen som lämnat tillverkningsbanden i Amerika, åtminstone som jag ser det. Hur såg då denna bil ut som jag körde hem i aprill 1982 med hjärtat i halsgropen? Jodå, den såg väl ut som dom skulle göra i mitten på 70-talet  i Kalifornien där denna vagn blev masserad med enorma skärmbreddare gjorda av 1/2" rundjärn klädda med 1/8" stålplåt sammansvetsade med gas hej-vilt med enorma värmekrympningar som följd. Detta botade man med kilovis av spackel mm. Som om detta inte var nog så byggde man en enorm akterlåda på skuffluckan. Jag tror att det skulle föreställa en spoiler! Denna plastlåda lämnades kvar hos säljaren då jag inte visste vad jag skulle ha den till. Hur som helst så hade aktern hissats med hjälp av dom luftstötdämpare som satt på från fabrik så att breda hjul kunde monteras utan att dom tog i skärmarna. Fyndigt men dumt då bakvagnen blev i det närmaste stum. Jag lovar att det var spännande att testa toppfarten! Den gick förresten exakt så fort som instruktionsboken uppgav, 230 km/h med 3.55 i bakaxeln. Inte illa för en bil som vägde nästan 2 ton. Jodå, allt detta hade dom krönt med en tidsriktig "bajsbrun"metallic med en båge i guld som började vid ena framhjulet och fortsatte bakåt, över taket och ner till det andra framhjulet. Tillräckligt fränt för att hamna på en bild i Popular Hot Rodding 1975. I detta skick kördes bilen första sommaren och redan vid första turen funderade jag på vad jag köpt. Att en SS454 LS6 gick som bara fan, det visste jag men att en SS 396 gick så här bra det hade jag ingen aning om. Kul! Följande vinter gick åt till att lyfta av karossen och snygga till chassiet samt lackera undersidan av golvet. Även motorn fick en uppsnyggning både på ut och insidan med lite portning mm. Allt detta med hjälp av "bibeln" ( How to hotrod big block chevys) som luslästes från pärm till pärm. Denna bok har jag fortfarande nytta av då det mesta som står i den fortfarande är aktuellt när man vill skrämma ur några hundra hästar tll ur en bigblock-cheva. Även en vassare kamaxel monterades i form av en Crane LS 6 kopia. Så kördes bilen med uppfräschat chassie men orört yttre den följande sommeren. Den följande hösten och vintern ägnades åt att återställa karossen med nya egenhändigt formade hjulhuskanter med rätta formen utan bräddare. Tyvärr räckte inte ekonomin till nya hela bakskärmar vilket hade varit bättre med tanke på att de gamla var buliga ända upp på takstolparna men resultatet såg lika bra ut även om det skulle känts bättre utan en massa spackel men vad gör man. Nog om detta. Till sist var det alltså dags för lack. Nämnas bör också att jag gjorde allt underarbete själv vilket förde med sig att jag måste varit en pina för alla som jag tjatade nästan ihjäl med mina frågor om hur man skulle göra för det skulle ju inte se ut som nå´n djävla garagelack heller. När allt var slipat och grundat och slipat hundra gånger igen så var det dags för lack. Först lackades dom svarta fälten på huv och bagagelucka av mig hemma i garaget(lagår´n) sedan kördes bilen iväg till ett för ändamålet hyrt lastbilsgarage där en kompis tog hand om sprutan och lade den Porscheröda färgen: Indish rot. Han lade även på klarlack över alltihop vilket suddade ut kanterna på strpisen så att det blev helt slätt. Även innredningen fick en uppsnyggning i form av fägbyte från grön till svart som nästan var standard på röda bilar. Att jag valde en Porschefärg istället för Chevrolets egna röda beror absolut inte på att jag sympatiserar med fläktfolket utan på att jag tyckte nyansen var snygg, lite klarare samt ljusare än originalet. Även nya hjul införskaffades i form av Cragarfälgar med passande däck där texten vändes innåt. Det skulle ju vara "cleant"! Så här kördes bilen några år med undantag av ett tillfälligt motorbyte till en egenhändigt ihopsnickrad 427" L88 där effekten kom från 4000 rpm och uppåt med en extra kick vid ca:7000 rpm. Sedan skulle man hinna med och växla vid 8500 rpm vilket ofta resulterade i att varvräknaren slog i botten på 10000 då även fördelaren inte ville vara med längre. En fruktansvärt kul motor som tålde hur mycket stryk som helst men som tyvärr drog alldeles för mycket bränsle. Med en förbrukning på som lägst 2.6 l/mil vid extremt mjuk landsvägskörning till 10 liter milen vid "blandad" körning så åkte motorn ur och såldes till förmån för originalmotorn som renoverats i botten med nya lager, kamdrivning mm och så kördes bilen den sista sommaren innan den såldes till förmån för ett annat projekt som jag ska berätta om en annan gång. Hur som helst så är det här den enda bil som jag ångrar att jag sålt, min egen 1970 Cevrolet Chevelle Malibu SS 396 !       Vi hörs igen. Uffe