Min Chevelle

Börjar man bli gammal eller? Kom plötsligt att tänka på en av mina gamla bilar, nämligen Chevellen som jag "räddade" från raggen. Den var bara 12 år gammal och hade bara gått 8000 mil men ändå i mina ögon förstörd och bara måste återställas till orginalskick. Nu är ju inte jag nå´n originalgubbe som måste ha allt som fabriken byggt det men i det här fallet handlade det om en -70 Chevelle SS d.v.s den absolut häftigaste muskelbilen som lämnat tillverkningsbanden i Amerika, åtminstone som jag ser det. Hur såg då denna bil ut som jag körde hem i aprill 1982 med hjärtat i halsgropen? Jodå, den såg väl ut som dom skulle göra i mitten på 70-talet  i Kalifornien där denna vagn blev masserad med enorma skärmbreddare gjorda av 1/2" rundjärn klädda med 1/8" stålplåt sammansvetsade med gas hej-vilt med enorma värmekrympningar som följd. Detta botade man med kilovis av spackel mm. Som om detta inte var nog så byggde man en enorm akterlåda på skuffluckan. Jag tror att det skulle föreställa en spoiler! Denna plastlåda lämnades kvar hos säljaren då jag inte visste vad jag skulle ha den till. Hur som helst så hade aktern hissats med hjälp av dom luftstötdämpare som satt på från fabrik så att breda hjul kunde monteras utan att dom tog i skärmarna. Fyndigt men dumt då bakvagnen blev i det närmaste stum. Jag lovar att det var spännande att testa toppfarten! Den gick förresten exakt så fort som instruktionsboken uppgav, 230 km/h med 3.55 i bakaxeln. Inte illa för en bil som vägde nästan 2 ton. Jodå, allt detta hade dom krönt med en tidsriktig "bajsbrun"metallic med en båge i guld som började vid ena framhjulet och fortsatte bakåt, över taket och ner till det andra framhjulet. Tillräckligt fränt för att hamna på en bild i Popular Hot Rodding 1975. I detta skick kördes bilen första sommaren och redan vid första turen funderade jag på vad jag köpt. Att en SS454 LS6 gick som bara fan, det visste jag men att en SS 396 gick så här bra det hade jag ingen aning om. Kul! Följande vinter gick åt till att lyfta av karossen och snygga till chassiet samt lackera undersidan av golvet. Även motorn fick en uppsnyggning både på ut och insidan med lite portning mm. Allt detta med hjälp av "bibeln" ( How to hotrod big block chevys) som luslästes från pärm till pärm. Denna bok har jag fortfarande nytta av då det mesta som står i den fortfarande är aktuellt när man vill skrämma ur några hundra hästar tll ur en bigblock-cheva. Även en vassare kamaxel monterades i form av en Crane LS 6 kopia. Så kördes bilen med uppfräschat chassie men orört yttre den följande sommeren. Den följande hösten och vintern ägnades åt att återställa karossen med nya egenhändigt formade hjulhuskanter med rätta formen utan bräddare. Tyvärr räckte inte ekonomin till nya hela bakskärmar vilket hade varit bättre med tanke på att de gamla var buliga ända upp på takstolparna men resultatet såg lika bra ut även om det skulle känts bättre utan en massa spackel men vad gör man. Nog om detta. Till sist var det alltså dags för lack. Nämnas bör också att jag gjorde allt underarbete själv vilket förde med sig att jag måste varit en pina för alla som jag tjatade nästan ihjäl med mina frågor om hur man skulle göra för det skulle ju inte se ut som nå´n djävla garagelack heller. När allt var slipat och grundat och slipat hundra gånger igen så var det dags för lack. Först lackades dom svarta fälten på huv och bagagelucka av mig hemma i garaget(lagår´n) sedan kördes bilen iväg till ett för ändamålet hyrt lastbilsgarage där en kompis tog hand om sprutan och lade den Porscheröda färgen: Indish rot. Han lade även på klarlack över alltihop vilket suddade ut kanterna på strpisen så att det blev helt slätt. Även innredningen fick en uppsnyggning i form av fägbyte från grön till svart som nästan var standard på röda bilar. Att jag valde en Porschefärg istället för Chevrolets egna röda beror absolut inte på att jag sympatiserar med fläktfolket utan på att jag tyckte nyansen var snygg, lite klarare samt ljusare än originalet. Även nya hjul införskaffades i form av Cragarfälgar med passande däck där texten vändes innåt. Det skulle ju vara "cleant"! Så här kördes bilen några år med undantag av ett tillfälligt motorbyte till en egenhändigt ihopsnickrad 427" L88 där effekten kom från 4000 rpm och uppåt med en extra kick vid ca:7000 rpm. Sedan skulle man hinna med och växla vid 8500 rpm vilket ofta resulterade i att varvräknaren slog i botten på 10000 då även fördelaren inte ville vara med längre. En fruktansvärt kul motor som tålde hur mycket stryk som helst men som tyvärr drog alldeles för mycket bränsle. Med en förbrukning på som lägst 2.6 l/mil vid extremt mjuk landsvägskörning till 10 liter milen vid "blandad" körning så åkte motorn ur och såldes till förmån för originalmotorn som renoverats i botten med nya lager, kamdrivning mm och så kördes bilen den sista sommaren innan den såldes till förmån för ett annat projekt som jag ska berätta om en annan gång. Hur som helst så är det här den enda bil som jag ångrar att jag sålt, min egen 1970 Cevrolet Chevelle Malibu SS 396 !       Vi hörs igen. Uffe 

Solsken och gamla pumpar

Tjaba!

Söndag morgon, solen skiner och fåglarna kvittrar. Kan det bli bättre? Visst är det nå´t speciellt med just svenska sommarmorgnar? Jag tror att det inte spelar nå´n roll hur många sommrar man upplevt eller hur många morgnar man upplevt med vackert väder i soligare länder eller över huvud taget soliga morgnar så infinner sig känslan varje gång man vaknar och solen står högt på himmelen trots tidiga timmen. Vad händer i dag då? Jo, idag blir det ett ,kanske två lass till återvinningen i Enköping. Vi skulle ju förståss ha räknat lassen men det har vi missat. Efter en snabb huvudräkning borde det här bli lass nummer 112 eller så!!!?... Oj, inte undra på att vi är sedda som stamgäster med VIP status. Hur som helst så minskar det på sopor och vi börjar väl se ett slut på berget av skräp och skrot. Förutom det sista från bostadshuset så är det i stort sett bara den del av verksta´n som vi kallar för "Macken"kvar. dom gamla personalutrymmena som är tillbyggda och har formen av en 50-60-tals bensinstation. Det tyckte i alla fall vi redan från början så det fick heta "Macken" från första stund. Detta har i sin tur medfört att ett par gamla bensinpumpar införskaffats, nämligen två stycken "Star 97" från Ljungmans Sweden. Årsmodellen på dessa är 1960-63 så de är tidsmässigt riktiga. Dessa ska efter lite uppfräschning pryda framsidan av macken som förresten är tänkt att innehålla pannrum samt även Yvonnes för tillfället husvilla butik; Plupps Kryp Inn. Hur går det med husrenoveringen då? Jodå, det går riktigt bra för nu är det bara dagar kvar till dom flyttar inn. Övervåningen med sina två rum och kök är i det närmaste klara med slipade golv och allt. Det som är kvar är hallen men den måste man ju inte bo i till att börja med. I övrigt återstår nedervåningen med två sovrum, "allrum" samt badrum som nu står överst på listan och fortsätter dom i samma anda som tidigare så blir nog det ett mycket fint utrymme det också. Det är tänkt att inflyttningen ska ske innan skolorna början och känner jag dom rätt så blir det så. Hur som helst så blir det ett jäkla fint hus. Efter vår första lilla tripp till återvinningen så ska jag och Danne hjälpas åt med att koppla in vatten och avlopp till köket sedan är detta klart för inflyttning. Sedan är det dags för nästa soplass. Ja, inte har vi några fritidsproblem i alla fall. Men som man bäddar får man ligga dvs. vi har ju själva valt detta och ska sanningen fram så är det ganska kul.          Simma lugnt så hörs vi igen!         Uffe

Från klarhet till klarhet och ett himla kalas

Som rubriken antyder så börjar saker och ting falla på plats. För att börja högst upp(?!!!) så har Ninni och Dannes renovering av huset gått mycket bra. Jag vet inte om dom håller sin tidsplan men dom har gjort ett hästjobb med övervåningen där snart endast hallen återstår att rusta. Rusta förresten är väl en underdrift, nybyggnation passar väl bättre då dom reglat, isolerat och gipsat dom två rummen samt spikat panel i köket där även ett nytt tak tillverkats. Det gamla var för vindt o snett o fult för att kunna räddas medan de i dom andra rummen var helt ok när den uppspända pappen avlägsnats och vips så framträdde ett ett skitfränt tak i pärlspont från 1905. Coolt. Bara att spackla och måla. Snacka om återvinning. Vi kunde väl aldrig drömma om att det skulle bli så fint i den gamla kåken när vi köpte den för ett år sedan. Riktigt kul skulle jag vilja säga. Hur går det i garaget då? Jodå, riktigt bra kan man säga där Arvid har jobbat på med sin Duezilla samt även fått en hjälpreda i form av Ninni o Dannes yngsta, Hampus. Han är bara 10 år men kör vinkelslip som en hel karl. (Hörru Hampe, du har väl inte talat om för mamma att det inte är en leksaks-maskin du kör med?) Han har slipat spackel och färg så gnistorna far. Nästan hela karossen samt skärmar och front har han slipat plåtrent. Phu! Vilket slit då tidigare ägare måste ha varit helsponsade så spackel. Oj,Oj,Oj ! Men nu är det borta. Arvid själv har börjat med ramen där han lagat en del samt även påbörjat lite modifieringar. Just nu sitter han hemma på kammaren och vrider och vänder på blanka grejor som han köpt. Han har nämligen fått hem sina första blankgrejor nå´nsin så han är helt salig. ( Vad har jag gjort med honom, han är ju nästan värre än mig.) Blankgrejorna består av kromade spinners till fälgarna, Ford 39 teardrops, dvs. droppformade bakljus som från början satt på Fordar 38 och 39 som blivit väldigt populära bland hotrodbyggare världen över. Nu ska dom även pryda en A-traktor från Örsundsbro. Coolt, har aldrig sett nå`ra på en "Epa" förut. Lite smolk i bägaren var att dom dummy spotlights som han beställt hade tagit slut men dom kommer i höst. Den som väntar på nå`t gott ...............! Har inte sett så`na heller på en dylik vagn tidigare. Blir nog fränt tror jag. Appropå fränt så har han anammat hela custom (förlåt, Kustom!) och hotrod-"religjonen" med hull och hår så han beställde faktiskt även ett schrunken head ! Dvs. en förkrympt skalle i gummi (hoppas jag!) som ska "pryda" sin plats hängande från bakaxeln med en liten skylt som säger: "aunt Hilda"  eller nå`t. Man måste blanda in lite humor i bilbyggeriet också även om vissa tycker att det är lite väl sjukt men det höjer ju bara effekten på det hela. Vad har jag själv gjort då? Jo, jag har rustat upp den mindre delen av garaget. Där har jag lagat väggar, målat väggar och fönster samt lagat det trasiga betong-golvet med ett speciellt lagningsbruk som funkade kanonbra. I stället för att måla eller på annat sätt ytbehandla golvet så valde jag ett Bergo, plastgolv som var otroligt enkelt att lägga. Det består av bitar på 30 x 30 cm som man snäpper ihop. Plättlätt. Och snyggt är det också. Och inte vart det fulare av att man lade till dom blåa flexbitarna heller som gör att det kan röra sig när temperaturen ändrar sig t.ex när man vintertid öppnar porten eller så. Kronan på verket i denna del av garaget blev utan tvekan den fest som min kära hustru tillsammans med dottern Ninni planerat delvis i smyg för mig samt till viss del på grund av att jag fyllde 50 för ett år sedan men smet undan den gången utan kalas men med planer på fest längre fram. Så var det tänkt. Det visste dom så det var bara att planera på. Till att börja med så visste jag bara vilken dag det skulle ske, inte vilka som skulle komma eller vilken mat eller ev. underhållning. Nej,  jag visste bara vilken dag garaget måste vara klart. Ja, det var bara att sätta igång. Inte målfoto men nästan. Dagarna före stora kalaset gjordes det sista på golvet samt målningen av fönstren. Phu, jag hann!

Och festen då? Oj! Den var skoj med väldigt god mat och hemgjorda princess-tårtor och allt. Det var väldigt välordnat och fint alltihop så det är bara att buga sig och tacka så mycket för allt! Jag måste även sist men inte minst tacka alla som kom och uppvaktade mig samt deltog och gjorde festen till nå`t jag aldrig ska glömma. Tack för allt! Det var allt för den här gången, nu ska sätta mig ner och fundera på om jag inte ska ta sånglektioner innan jag provar kareoke igen. 

                                                       Vi hörs!  Uffe 

   

Hus o sånt !

Hur går det i verksta´n då? Jodå det knallar sakta frammåt skulle man kunna säga. I bostadshuset fortgår renoveringen som planerat med isolering och gipsning i rasanda fart. Köket och ett rum är så gott som färdigt med bara en del målningsjobb kvar. En fjärdedel av taket är omlagt och ett andra rum är påbörjat. Ja, dom ligger inte på latsidan direkt skulle man kunna säga. Ibland undrar man var dom får energin ifrån. Det känns i alla fall väldigt bra tycker jag samtidigt som det blir så j--la fint. Man kan inte tro att det är samma hus längre när man kommer inn i domfärdiga rummen. I verkstadsdelen fortsätter Arvid med sitt Epa-bygge samtidigt som han pillar lite på Cheva-karossen med nånting drömmande i blicken. Jag tror att han gärna skulle hoppa över "epa-perioden" och ge sig direkt på ett hot rod-bygge men det är ju ett tag kvar till 18-årsdagen så det blir att bita i det sura äpplet och åka 30 några år först. Surt men sant. I övrigt så ska den lilla delen av verkstan rustas färdigt nu på semestern med lagning av spruckna väggar igenläggning av fönster och en dörr samt målning av väggar mm. Ingen semester direkt men väldigt kul. Innan sommaren är slut ska även värmepannan monteras och startas upp med allt vad det innebär med rördragning, eldragning samt byggandet av pannrum. Det ska bli rätt intressant att bygga ett nytt värmesystem från scratch. Har försökt att lära mig det viktigaste men jag måste nog plugga mera i ämnet känns det som. Ska försöka att "bygga inn" möjligheter att lägga till energisparande komponenter som solfångare, berg el. jordväme mm.mm. Vi får se vad det blir men möjligheten ska i alla fall finnas att "docka" på så´na saker i framtiden. Nu är även badrumsbygget i vårt hus i sin slutfas efter ett år eller så, så nu kan jag snart koncentrera mig på verkstaden på allvar. Känns akönt! Även centraldamsugaren som jag lovade min kära hustru för sådär en fyra år sedan blev monterad här om dagen. I bland överträffar man sig själv! (he! he!)
Nä, nog svamlat för idag. Nu är det nog dags att hoppa i lopplådan för min del då det är en ny spännande dag i morgon.  Sov gott och simma lugnt så hörs vi igen!     Uffe      

Blues

Tjaba!
Måste bara berätta om min senaste musikupplevelse. För en tid sedan kom en förfrågan från en god vän om jag ville följa med till Uppsala och Katalin för att lyssna på musik. Inte vilken musik som helst för det var blues det handlade om och inte vilken blues som helst för det var John Mayall som skulle lira med sitt band. Denna grånade äldre herre som uppnått den aktningsvärda åldern av 78 år skulle skulle äntra scenen på Katalin. Oj! Det måste man vara med om. Denna guru inom brittisk bluesmusik som fostrat flertalet av bluesmusiker som kommer från denna ö-grupp. Bland dessa kan nämnas Eric Clapton, Jeff Beck, Mick Fleetwood m.fl för att nämna några. Med andra ord en mycket flitig herre när det gäller att hitta, fostra samt omge sig samt spela tillsammans med rent otroliga musiker. Och nu till det skojiga. Hur lät det? Oj! Oj! Oj!
Det absolut bästa jag har hört. Inte för att jag har hört så jättemycket men det här gick utanpå allt jag hört i alla fall. När han började lira och sjunga de gamla låtarna och även en del nyare material så var han inte 78 längre.. Otroligt att han kan spela och sjunga som han gjorde för 40 år sedan. Fan vet om inte munspels-solona lät ännu bättre nu ?! Häftigt !  Nämnas måste också att sin vana trogen hade han smått fantastiska killar med sig på gitarr, bas och trummor. Tyvärr snappade jag inte upp namnen på dessa fantastiska killar men det coola soundet sitter kvar i skallen, länge hoppas jag.            
                    Simma lugnt !    Uffe

Lägesrapport eller Hotrods och takplåt!

Nu är det väl läge för en liten rapport tycker jag för det har faktiskt hänt en del i Mosta Garage sista tiden. Till att börja med så har rustningen av bostadshuset fortskridit efter "planerna" eller ännu fortare. Om jag inte nämnt det förut så kan jag berätta att bostaden ska hyras ut till Gummans (och min ochså för den delen?!...) dotter och måg. Ninni och Danne som dom heter med barnen Nicke och Hampe mot att dom står för en stor del av arbetet och en del av meterialet till nämnda renovering. Nämnas bör att Danne är lite av en tusenkonstnär som kan lite av varje när det gäller hus men är igentligen elektriker vilket kommer bra tillpass då elsystemet är allt annat än "upp-to-date". Ninni däremot är väldigt duktig på inredningsdisign och inte heller rädd för att ta i med hårdhandskarna när det behövs med gott resultat. Med andra ord så kompleterar dom varandra på ett perfekt sätt när det gäller det här projektet. Så här långt har dom kommit väldigt långt med köksrenovering (eller köksbyggnation som det egentligen handlar om då det inte kan kallas för kök det som fanns från början.) samt "sanering" av ytterligare två rum på övervåningen dvs. bortrivning av gamla tapeter och takduk. I dom rummen visade det sig att den befintliga pärlspånten fanns kvar samt dessutom i ett hyfsat skick. Bonus! Förutom allt det här så har Danne med hjälp av Arvid och Nicke lagt nytt tak på en fjärdedel av huset. Jodå det tar sig ska jag säga. I själva verksta´n har det också hänt en del´. Arvid har rivit ner  sin Duett-Epa i molekyler samt även börjat laga upp ramen och när det var dags att börja med karossen så släpade han in en halv -34:a Chevrolet-kaross som legat i naturen bakom verkstan sedan slutet på 40-talet. Denna placerade han så på nämnda Duett-ram och ska sanningen fram så ser det tusan så mycket fräckare ut än den kaross som Volvo monterade dit. Nu blir det nog Duett-kaross på epan men när den är färdig är det tänkt att göra nå´t kul med Chevan som förresten är plåtmässigt hyfsat komplett med bakparti, tak samt 4 dörrar. Att den legat bakom verkstan sedan 40-talet fick vi förresten reda på när ett äldre par stannade till när Yvonne hade loppis för några veckor sedan. Det visade sig att mannen hade i sin ungdom jobbat här i verksta´n mellan åren 1947 och 1953 med uppehåll för "lumpen". Han hade massor att berätta bl.a om dessa förkrigsbilar som placerades bakom verksta´n för att donera axlar och hjul mm. till jordbruksredskap och vagnar som tillverkades här. Det var mycket intressant att höra på när han berättade om hur det var förr. Hoppas dom tittar in igen. Vidare så har vi blivit med "ny" husvagn dvs. vi tyckte det var onödigt att ha en så pass ny vagn som vår T@B så vi sålde den till ett äldre par via blocket efter att vi hade införskaffat en mera tidsriktig vagn i form av en Solifer 350 från 1967 till vår Cadillac som är en 66:a. Den är väl inte i nyskick men Gumman har påbörjat rustningen med målning och tapetsering så nu är den klart "farbar" . Dessutom passarade den bilprovningen med blankt papper så helt slut kan den ju inte vara med tanke på att den stått uppställd i 13 år! Premiärturen gick förresten nu i helgen till Eskilstuna och Kjula Dragway ( flygfält ) där det kördes dragracing som man gjorde förr. Det här är enligt mig bland det häftigaste som finns när det handlar om bilar. Tänk att vakna i husvagnen till ljudet av två gamla frontmotordragsters som varvar ur sina Chryslerhemis eller Bigblocks-Chevor när dom rusar nerför strippen. Oj!!! Det är nog bland det bästa som finns! Man kanske är lite skadad fast i så fall gäller det Arvid, Yvonne och även Anna som var med för första gången för alla tyckte som jag för en gångs skull. Häftigt! Lite kul är det när gäller Anna för hon tycker inte om gamla bilar, för det har hon alltid sagt. Efter inte alltför många timmar så hörde man värsta kommetarerna som från vilken inbiten hotrodder som helst. Kul! Det var snart gjort att omvända henne med. Hon fixade det själv på några timmar. Hur som helst så var det en lyckad helg trots att regnet stod som spön i backen på söndagen. Hela lördagen var regnfri och lagom varm med bra avslutning med levande rock n´roll med tillhörande god pilsner. Vad kan man mer begära? Vill även passa på att tacka min kära fru för bra insats i husvagnen. Utan detta hade vi inte kommit iväg. Simma lugnt så hörs vi igen!    Uffe

Data-knas o biltuställning

Hello! Bloggers.
Här har det hänt saker ska jag säga. Datorn som jag och i viss mån Yvonne använder har varit helt "puckad" sista tiden, d.v.s den har startat helt normalt men precis när den ska starta mindows så har den slocknat fullständigt och stängt av sig helt. Jag och alla andra som tycker att vi är normalbegåvade när det gäller datorer har i princip dömt ut datorn fullständigt med trösten i att det går att formatera hård-disken och installera om allt från början med windiws och allt. Usch så jobbigt, måste ju köpa ny programvara också. Idag får man ju ingen cd med mjukvara på köpet när man handlar ny dator som man fick förr i tiden. Jodå, tiden gick och ingen datamaskin. När det blev dags den obligatoriska "göra räkningar dagen" så fick vi låna data-maskin av ena dottern i huset. Bra! Då var det fixat men fortfarande ingen dator att blogga och maila och sånt på. Vad göra? Till saken hör också att min kära hustru inte "fattar ett dugg om datorer" enligt henne själv så hon var ju inte till nån hjälp trodde jag men och då menar jag M E N ! en dag när jag kom hem från jobbet så säger hon : Nu funkar den. Jag säger, Jaha vad är det som funkar? Ja, datorn förstås säger hon. Nu kan man blogga och så igen säger hon som om ingenting har hänt. Det visade sig att hon som "inte kunde nånting" om datorer hade både lyckats starta windows och gjort en systemåterställning med tillhörande dikrensning och defragmentering med resultatet att datorn blev som ny. Allt detta när jag nästan tagit beslutet att skaffa en ny maskin. Nästa gång Yvonne säger att hon inte kan nåt om nåt så kommer jag inte att tro henne utan bara vänta ett tag så slår hon mig på fingrarna igen. Fantastisk fru jag har va? Hon kan saker som ingen tror. Det är bara att buga sig! Jag är riktigt spänd på på att se hur hon kommer att hantera räserbilen den dan den blir klar, förmodligen med bravur då hon hårdtränar på starter varje gång hon är ute och glider med Cadillacen  och "råkar" hamna bredvid nån ungdom med japansk sportbil vid nåt rödljus eller så. Det har hänt ett flertal gånger och hittills har hon inte blivit frånåkt. Dom brukar se helt skräckslagna ut när 3 ton gammal 60-tals lyxjänk försvinner med ett avgrundsvrål med en kvinna bakom ratten som skulle kunna vara deras farmor trots att dom gasar så mycket dom kan så att det skriker och tjuter och tjoffar och pyser om deras flerahundrafemtiohästars risbrännare samtidigt som dom rycker och sliter i sina växelspakar så att det står härligan till. Men inget hjälper. "Tanten" kör ifrån dom ändå. Coolt, tycker jag. Både att hon gillar att gasa samt det faktum att de 45 år gamla hästarna, 340 till antalet i samarbete med ett sjuhelsikes vrid gör det möjligt att piska dessa "fast & furius"-raketer med ibland hästlängder. Det är Cooolt! Lite synd är att många yngre inte fattar att dom här gamla bilarna faktiskt är riktiga fartmonster så länge det går rakt fram. Synd att dom ska få reda på´t den hårda vägen men det får dom väl stå ut med ! Ha Ha!
Hur har det gått med våra projekt då? Jodå, lite har det väl hänt. Inte så mycket med räserbilen men däremot så har Arvid rivit ner sin Duett som förresten har fått namnet "Duezilla" efter ZZ-tops Cadillac som döptes till "Cadzilla" med tanke på att han har bestämt inriktningen på bygget. Det bara ska bli en custom, förlåt jag menar en Kustom! Här har det skissats och funderats och skissats igen, hundratals gånger. Och inte blev det bättre av att vi tillbringade påsken i Jönköping och Elmia där den stora årliga bilutställningen hölls. Mera fundera och skissa och skissa. Oj vad coolt. På Elmia fick han ju träffa John dÁgostino från Californien som jag var lite bekant med se´n tidigare vilket resulterade i en pratstund för mig och en autograf för Arvid. Gissa om han är stolt över den. Jodåsåatt! Här ska byggas custom-pckis eller vad det nu blir. Hur som helst så är det väldigt kul att han anammat motorhobbyn på samma sätt som mig. Fan, han har ju till och med samma smak som jag! Fränt! I övrigt så har det vä inte hänt så mycket förutom att jag "vår-rustat" Cadillacen samt att Yvonne har varit till bilprovningen med den, och hur tror ni det gick då? Jo, det var ju hon som åkte dit så det gick ju bra. Med tidsenlig 60-tals klänning och gott humör lyckades hon styra skeppet rätt igenom utan anmärkning. Fantastiskt! Bara att buga sig igen! Nu får det räcka för den här gången. Måste ju hinna uppleva lite igen så att jag har nå´t att skriva om nästa gång.  Simma lugnt !    Uffe