Min Chevelle

Börjar man bli gammal eller? Kom plötsligt att tänka på en av mina gamla bilar, nämligen Chevellen som jag "räddade" från raggen. Den var bara 12 år gammal och hade bara gått 8000 mil men ändå i mina ögon förstörd och bara måste återställas till orginalskick. Nu är ju inte jag nå´n originalgubbe som måste ha allt som fabriken byggt det men i det här fallet handlade det om en -70 Chevelle SS d.v.s den absolut häftigaste muskelbilen som lämnat tillverkningsbanden i Amerika, åtminstone som jag ser det. Hur såg då denna bil ut som jag körde hem i aprill 1982 med hjärtat i halsgropen? Jodå, den såg väl ut som dom skulle göra i mitten på 70-talet  i Kalifornien där denna vagn blev masserad med enorma skärmbreddare gjorda av 1/2" rundjärn klädda med 1/8" stålplåt sammansvetsade med gas hej-vilt med enorma värmekrympningar som följd. Detta botade man med kilovis av spackel mm. Som om detta inte var nog så byggde man en enorm akterlåda på skuffluckan. Jag tror att det skulle föreställa en spoiler! Denna plastlåda lämnades kvar hos säljaren då jag inte visste vad jag skulle ha den till. Hur som helst så hade aktern hissats med hjälp av dom luftstötdämpare som satt på från fabrik så att breda hjul kunde monteras utan att dom tog i skärmarna. Fyndigt men dumt då bakvagnen blev i det närmaste stum. Jag lovar att det var spännande att testa toppfarten! Den gick förresten exakt så fort som instruktionsboken uppgav, 230 km/h med 3.55 i bakaxeln. Inte illa för en bil som vägde nästan 2 ton. Jodå, allt detta hade dom krönt med en tidsriktig "bajsbrun"metallic med en båge i guld som började vid ena framhjulet och fortsatte bakåt, över taket och ner till det andra framhjulet. Tillräckligt fränt för att hamna på en bild i Popular Hot Rodding 1975. I detta skick kördes bilen första sommaren och redan vid första turen funderade jag på vad jag köpt. Att en SS454 LS6 gick som bara fan, det visste jag men att en SS 396 gick så här bra det hade jag ingen aning om. Kul! Följande vinter gick åt till att lyfta av karossen och snygga till chassiet samt lackera undersidan av golvet. Även motorn fick en uppsnyggning både på ut och insidan med lite portning mm. Allt detta med hjälp av "bibeln" ( How to hotrod big block chevys) som luslästes från pärm till pärm. Denna bok har jag fortfarande nytta av då det mesta som står i den fortfarande är aktuellt när man vill skrämma ur några hundra hästar tll ur en bigblock-cheva. Även en vassare kamaxel monterades i form av en Crane LS 6 kopia. Så kördes bilen med uppfräschat chassie men orört yttre den följande sommeren. Den följande hösten och vintern ägnades åt att återställa karossen med nya egenhändigt formade hjulhuskanter med rätta formen utan bräddare. Tyvärr räckte inte ekonomin till nya hela bakskärmar vilket hade varit bättre med tanke på att de gamla var buliga ända upp på takstolparna men resultatet såg lika bra ut även om det skulle känts bättre utan en massa spackel men vad gör man. Nog om detta. Till sist var det alltså dags för lack. Nämnas bör också att jag gjorde allt underarbete själv vilket förde med sig att jag måste varit en pina för alla som jag tjatade nästan ihjäl med mina frågor om hur man skulle göra för det skulle ju inte se ut som nå´n djävla garagelack heller. När allt var slipat och grundat och slipat hundra gånger igen så var det dags för lack. Först lackades dom svarta fälten på huv och bagagelucka av mig hemma i garaget(lagår´n) sedan kördes bilen iväg till ett för ändamålet hyrt lastbilsgarage där en kompis tog hand om sprutan och lade den Porscheröda färgen: Indish rot. Han lade även på klarlack över alltihop vilket suddade ut kanterna på strpisen så att det blev helt slätt. Även innredningen fick en uppsnyggning i form av fägbyte från grön till svart som nästan var standard på röda bilar. Att jag valde en Porschefärg istället för Chevrolets egna röda beror absolut inte på att jag sympatiserar med fläktfolket utan på att jag tyckte nyansen var snygg, lite klarare samt ljusare än originalet. Även nya hjul införskaffades i form av Cragarfälgar med passande däck där texten vändes innåt. Det skulle ju vara "cleant"! Så här kördes bilen några år med undantag av ett tillfälligt motorbyte till en egenhändigt ihopsnickrad 427" L88 där effekten kom från 4000 rpm och uppåt med en extra kick vid ca:7000 rpm. Sedan skulle man hinna med och växla vid 8500 rpm vilket ofta resulterade i att varvräknaren slog i botten på 10000 då även fördelaren inte ville vara med längre. En fruktansvärt kul motor som tålde hur mycket stryk som helst men som tyvärr drog alldeles för mycket bränsle. Med en förbrukning på som lägst 2.6 l/mil vid extremt mjuk landsvägskörning till 10 liter milen vid "blandad" körning så åkte motorn ur och såldes till förmån för originalmotorn som renoverats i botten med nya lager, kamdrivning mm och så kördes bilen den sista sommaren innan den såldes till förmån för ett annat projekt som jag ska berätta om en annan gång. Hur som helst så är det här den enda bil som jag ångrar att jag sålt, min egen 1970 Cevrolet Chevelle Malibu SS 396 !       Vi hörs igen. Uffe 

Solsken och gamla pumpar

Tjaba!

Söndag morgon, solen skiner och fåglarna kvittrar. Kan det bli bättre? Visst är det nå´t speciellt med just svenska sommarmorgnar? Jag tror att det inte spelar nå´n roll hur många sommrar man upplevt eller hur många morgnar man upplevt med vackert väder i soligare länder eller över huvud taget soliga morgnar så infinner sig känslan varje gång man vaknar och solen står högt på himmelen trots tidiga timmen. Vad händer i dag då? Jo, idag blir det ett ,kanske två lass till återvinningen i Enköping. Vi skulle ju förståss ha räknat lassen men det har vi missat. Efter en snabb huvudräkning borde det här bli lass nummer 112 eller så!!!?... Oj, inte undra på att vi är sedda som stamgäster med VIP status. Hur som helst så minskar det på sopor och vi börjar väl se ett slut på berget av skräp och skrot. Förutom det sista från bostadshuset så är det i stort sett bara den del av verksta´n som vi kallar för "Macken"kvar. dom gamla personalutrymmena som är tillbyggda och har formen av en 50-60-tals bensinstation. Det tyckte i alla fall vi redan från början så det fick heta "Macken" från första stund. Detta har i sin tur medfört att ett par gamla bensinpumpar införskaffats, nämligen två stycken "Star 97" från Ljungmans Sweden. Årsmodellen på dessa är 1960-63 så de är tidsmässigt riktiga. Dessa ska efter lite uppfräschning pryda framsidan av macken som förresten är tänkt att innehålla pannrum samt även Yvonnes för tillfället husvilla butik; Plupps Kryp Inn. Hur går det med husrenoveringen då? Jodå, det går riktigt bra för nu är det bara dagar kvar till dom flyttar inn. Övervåningen med sina två rum och kök är i det närmaste klara med slipade golv och allt. Det som är kvar är hallen men den måste man ju inte bo i till att börja med. I övrigt återstår nedervåningen med två sovrum, "allrum" samt badrum som nu står överst på listan och fortsätter dom i samma anda som tidigare så blir nog det ett mycket fint utrymme det också. Det är tänkt att inflyttningen ska ske innan skolorna början och känner jag dom rätt så blir det så. Hur som helst så blir det ett jäkla fint hus. Efter vår första lilla tripp till återvinningen så ska jag och Danne hjälpas åt med att koppla in vatten och avlopp till köket sedan är detta klart för inflyttning. Sedan är det dags för nästa soplass. Ja, inte har vi några fritidsproblem i alla fall. Men som man bäddar får man ligga dvs. vi har ju själva valt detta och ska sanningen fram så är det ganska kul.          Simma lugnt så hörs vi igen!         Uffe

Från klarhet till klarhet och ett himla kalas

Som rubriken antyder så börjar saker och ting falla på plats. För att börja högst upp(?!!!) så har Ninni och Dannes renovering av huset gått mycket bra. Jag vet inte om dom håller sin tidsplan men dom har gjort ett hästjobb med övervåningen där snart endast hallen återstår att rusta. Rusta förresten är väl en underdrift, nybyggnation passar väl bättre då dom reglat, isolerat och gipsat dom två rummen samt spikat panel i köket där även ett nytt tak tillverkats. Det gamla var för vindt o snett o fult för att kunna räddas medan de i dom andra rummen var helt ok när den uppspända pappen avlägsnats och vips så framträdde ett ett skitfränt tak i pärlspont från 1905. Coolt. Bara att spackla och måla. Snacka om återvinning. Vi kunde väl aldrig drömma om att det skulle bli så fint i den gamla kåken när vi köpte den för ett år sedan. Riktigt kul skulle jag vilja säga. Hur går det i garaget då? Jodå, riktigt bra kan man säga där Arvid har jobbat på med sin Duezilla samt även fått en hjälpreda i form av Ninni o Dannes yngsta, Hampus. Han är bara 10 år men kör vinkelslip som en hel karl. (Hörru Hampe, du har väl inte talat om för mamma att det inte är en leksaks-maskin du kör med?) Han har slipat spackel och färg så gnistorna far. Nästan hela karossen samt skärmar och front har han slipat plåtrent. Phu! Vilket slit då tidigare ägare måste ha varit helsponsade så spackel. Oj,Oj,Oj ! Men nu är det borta. Arvid själv har börjat med ramen där han lagat en del samt även påbörjat lite modifieringar. Just nu sitter han hemma på kammaren och vrider och vänder på blanka grejor som han köpt. Han har nämligen fått hem sina första blankgrejor nå´nsin så han är helt salig. ( Vad har jag gjort med honom, han är ju nästan värre än mig.) Blankgrejorna består av kromade spinners till fälgarna, Ford 39 teardrops, dvs. droppformade bakljus som från början satt på Fordar 38 och 39 som blivit väldigt populära bland hotrodbyggare världen över. Nu ska dom även pryda en A-traktor från Örsundsbro. Coolt, har aldrig sett nå`ra på en "Epa" förut. Lite smolk i bägaren var att dom dummy spotlights som han beställt hade tagit slut men dom kommer i höst. Den som väntar på nå`t gott ...............! Har inte sett så`na heller på en dylik vagn tidigare. Blir nog fränt tror jag. Appropå fränt så har han anammat hela custom (förlåt, Kustom!) och hotrod-"religjonen" med hull och hår så han beställde faktiskt även ett schrunken head ! Dvs. en förkrympt skalle i gummi (hoppas jag!) som ska "pryda" sin plats hängande från bakaxeln med en liten skylt som säger: "aunt Hilda"  eller nå`t. Man måste blanda in lite humor i bilbyggeriet också även om vissa tycker att det är lite väl sjukt men det höjer ju bara effekten på det hela. Vad har jag själv gjort då? Jo, jag har rustat upp den mindre delen av garaget. Där har jag lagat väggar, målat väggar och fönster samt lagat det trasiga betong-golvet med ett speciellt lagningsbruk som funkade kanonbra. I stället för att måla eller på annat sätt ytbehandla golvet så valde jag ett Bergo, plastgolv som var otroligt enkelt att lägga. Det består av bitar på 30 x 30 cm som man snäpper ihop. Plättlätt. Och snyggt är det också. Och inte vart det fulare av att man lade till dom blåa flexbitarna heller som gör att det kan röra sig när temperaturen ändrar sig t.ex när man vintertid öppnar porten eller så. Kronan på verket i denna del av garaget blev utan tvekan den fest som min kära hustru tillsammans med dottern Ninni planerat delvis i smyg för mig samt till viss del på grund av att jag fyllde 50 för ett år sedan men smet undan den gången utan kalas men med planer på fest längre fram. Så var det tänkt. Det visste dom så det var bara att planera på. Till att börja med så visste jag bara vilken dag det skulle ske, inte vilka som skulle komma eller vilken mat eller ev. underhållning. Nej,  jag visste bara vilken dag garaget måste vara klart. Ja, det var bara att sätta igång. Inte målfoto men nästan. Dagarna före stora kalaset gjordes det sista på golvet samt målningen av fönstren. Phu, jag hann!

Och festen då? Oj! Den var skoj med väldigt god mat och hemgjorda princess-tårtor och allt. Det var väldigt välordnat och fint alltihop så det är bara att buga sig och tacka så mycket för allt! Jag måste även sist men inte minst tacka alla som kom och uppvaktade mig samt deltog och gjorde festen till nå`t jag aldrig ska glömma. Tack för allt! Det var allt för den här gången, nu ska sätta mig ner och fundera på om jag inte ska ta sånglektioner innan jag provar kareoke igen. 

                                                       Vi hörs!  Uffe